Trädgården

trdg1

Egentligen finns det inga svårodlade växter, bara väldigt svårskapade odlingsmiljöer.

För att kunna odla många olika växter med väldigt skiftande behov krävs att man skapar de rätta förutsättningarna för dem. Genom att lära av naturen försöker jag åstadkomma detta i min trädgård. Syftet med trädgården är att knäcka problemen runt odling av olika växter och visa att det går att odla väldigt mycket i Sverige och hur man kan göra det. Via guidningar, kurser, föredrag och min bok försöker jag sprida mina erfarenheter.

Att odla växter från länder med ett klimat som liknar det svenska är givetvis enklast. Ju mer olikt växtens ursprungsklimat är i förhållande till mitt ju svårare blir det. Växter från ökenområden tål ofta mycket kyla men de kräver att det är varmt och torrt på sommaren. Högalpina växter från Himalaya som växer i rasbranter på över 5000 m tål inte värme. Där växer de med rinnande smältvatten under sig, åtta månaders snötäcke och kanske aldrig över 15 grader varmt. Det är de här växterna som är utmaningen. Många av dem går att odla om man bara kan återskapa de förhållanden som råder där de växer i naturen.

Men det är inte bara växterna som är viktiga utan även helheten. När jag anlägger en ny bädd ska den smälta in i miljön, växterna ska fungera ihop och jag ska inte behöva vattna eller vintertäcka. Det gäller att hitta den optimala platsen för varje planta och skapa miljöer som är hållbara. Det viktigaste är att sätta en planta där den vill vara, inte där man själv vill ha den.

Den ursprungliga ”jorden” på tomten består mest av pinnmo och är extremt näringsfattig, har lågt ph och går inte att odla i. Alla bäddar i stenpartierna är uppbyggda av minst 20 cm ren sand (0-8mm), täckta med ett lager av grus och sten. I skogen består bäddarna av en blandning av torv, hästgödsel och sand. Jag vattnar aldrig någonstans i trädgården förutom när jag planterar något nytt.

trdg2
Stenpartier är inte bara en torr slänt med några stenar där vanliga perenner inte klarar sig!

För mig är stenpartiväxter alla arter som kommer från bergsområden, kuster eller andra extrema miljöer där konkurrensen inte är så stor. Så fort förutsättningarna är för svåra för stora konkurrenskraftiga växter så ger det en möjlighet för svagare växter att etablera sig.

Man kan dela upp stenpartiväxter grovt i tre grupper. De från varma torra områden, de från ett klimat som liknar mitt och de från svala miljöer.

trdg3
Nästa grupp är de som fungerar bra i ett vanligt stenparti.

I naturen växer de i inte alltför näringsrika miljöer så som alpina ängar, torrängar, bergssluttningar på lite högre höjd, kalkområden och liknande miljöer där konkurrensen inte är för stor. De odlar jag i låga, upphöjda sandbäddar i sol eller halvskugga.

trdg4
Den tredje gruppen är de riktigt högalpina arterna.

I naturen växer de högst upp på bergen i alla världsdelar. Långt ovanför trädgränsen och med vinter nästan hela året. I trädgården försöker jag skapa så svala miljöer som möjligt för dem, i stenpartier ute på myren och nere i bäckravinen. Där kan jag använda mig av det naturliga vattenflödet för att kyla plantorna under hela sommaren. Detta är den svåraste miljön att återskapa för plantorna vill ha det soligt och torrt men alltid svalt och fuktigt.

trdg5
Perennerna behöver också delas upp i olika grupper.

Närmast stenpartiväxterna är alla stora perenner som kommer från lite torrare områden. Många från prärien i USA samt stäpp och torrängar i Europa och Asien.Jag odlar de flesta solälskande perennerna i upphöjda flacka sandbäddar. Även dessa växter gör allt de kan för att minska avdunstningen. Gräs med smala blad, silvrigt, dilligt, ludet och gracilt. De flesta tål konkurrens bra och det går att göra täta planteringar.

trdg6
Den andra gruppen växer på näringsrik mark.

Fuktängar, gläntor i skogen och vissa präriemiljöer. Här är det fukt och näring som gäller. Obegränsat med hästgödsel är en bra början. Växterna behöver inte snåla på vattnet så bladen är stora, gröna och frodiga. Många av dessa perenner blir lätt över 2m.

trdg7

För att kunna odla de lite mindre men näringskrävande växterna har jag anlagt torvpartier under ekarna.

Men även i skogen finns det lite olika förutsättningar. Vissa ställen är alltid fuktiga, andra torkar upp ordentligt på sommaren, i skogsbrynet är det soligt och på norrsidan av stora flyttblock når solen aldrig ner. De torraste delarna är perfekta för vårblommande lökar, knölar och rhizomer. På våren täcks marken av lökväxter och annat som passar på att köra sin växtsäsong innan träden har slagit ut och tagit all fukt och det mesta av ljuset. På sommaren täcks marken av torktåliga lundväxter. Blandat med alla de exotiska växterna är skogen fortfarande täckt av den ursprungliga vegetationen av mossor, blåbär och olika ormbunkar. Ganska många mindre träd och buskar fungerar också bra i lundmiljön. I de blötare delarna domineras planteringarna av fuktälskande frodiga perenner, inte så många vårblommor.

trdg8
I djungeln odlar jag allt som blir riktigt stort.

Gunnera manicata dominerar med sina jätteblad men Paulownia tomentosa med sina årsskott på 3-4 m och 60 cm vida blad är också imponerande. Magnolia macrophylla får också 60 cm långa blad och blir sakta högre för varje år. Mellan de stora dominerande plantorna trängs stora Liljor, Arisaemor och andra stora frodiga perenner. Än så länge finns det plats för mattor av blå Corydalis men de kommer nog att försvinna i längden. Förhoppningsvis kommer stora Bambuarter att ta över det mesta om några år.

trdg9

I mitten av tomten har jag lyckan att ha en naturlig myr.

Inte en riktigt riktig myr men man får ändå en känsla av det när man går över de vindlande spångarna. Marken är inte tillräckligt blöt och gräset börjar sakta ta över. Jag har börjat slå den varje år för att hålla bort sly och aggressiva gräs och tåg. En stor damm och två mindre gör att grodorna fullkomligt invaderar hela tomten på våren och sen kryllar det av smågrodor hela sommaren. På myren har jag byggt en träspång så att man kan ta sej fram torrskodd. Runt alla gamla stubbar och ute i mossan har jag planterat olika ljungväxter och annat som kan klara sig i den fuktiga näringsfattiga miljön. Men det är framförallt den ursprungliga floran som dominerar och den är lika vacker alla tider på året. Under vintern framträder alla de olika sorterna av mossa i alla nyanser från ljusgrönt till blodrött.

På försommaren är allt vitt av tuvull och på många av de naturliga små öarna blommar små Rhododendron ikapp med lingon och blåbär. Skvattram och Finnmyrten blommar ute i björnmossan. Under sommaren och hösten är det gräsen och halvgräsen som tar över. Från den skira nytillväxten till de dova höstfärgerna. Och hela tiden doftar det mustigt av det mörkbruna myrvattnet.

trdg10
Vattnet från myren rinner vidare ner till tre dammar i stenpartiet där grodor och salamandrar frodas.

Det sura myrvattnet är mörkt kaffefärgat och för näringsfattigt för de flesta vattenväxter. Jag låter det bara vara en snygg vattenspegel med mossa och tuvull längs strandkanten. Några primulor och kabbelekor frösår sej lite i kanterna men det är bara Missnen som växer ut över dammen och behöver lite tuktning i slutet av sommaren.

trdg11